2012-02-21

Praktikanten här!

Rebecca 21 år från YHIM, det är jag. Jag studerar försäljning och marknadsföring och har nu min första praktikperiod här på Dfind IT i Göteborg. Jag tänkte att det skulle bli kul att dela med mig lite av min tid här och hur dagarna ser ut, men hur bloggar man? Och gör det bra dessutom? Jag börjar direkt tänka ”oj undra vad folk tänker nu, kommer dom skratta?”. Nej klart ni inte gör det, jag är ”teen” här på kontoret och detta är min generation, ”bloggarna”. Så nu kommer ett inlägg a la Blondinbella.

6 veckor av 8 har hittills gått och jag undrar hur det kommer att kännas att gå tillbaka till skolan? Jag har nämligen väldigt roligt här. Maja och Jenny är mina handledare som tagit mig under sina vingar. Jag tror det tog ungefär 2 dagar så var jag helt fäst vid båda två, vilka fantastiska, roliga och grymma människor. Verkligen två förebilder på alla plan.

Som sagt har jag väldigt kul på min praktik men naturligtvis så lär jag mig saker också. Här kommer några av de saker som jag är delaktig i och en liten kommentar kring hur jag tänker om det.

Intervjuer - Här lär jag mig verkligen mycket. Världens bästa träning för framtiden när jag själv ska på intervjuer. Jag får lära mig hur man som intervjuare resonerar. Hur viktigt är det vad du säger eller hur du säger det? Jag känner till exempel att oavsett vilken av mina dåliga egenskaper jag delar med mig av känns det som världens undergång ”nääämen gud är du sån”, tror jag att dom ska tänka. Jag är tidsoptimist men skulle aldrig våga komma för sent, det är dagens sanning men vågar jag dela med mig? Dom kanske tror att jag aldrig kommer i tid till jobbet. Ja ungefär så går min tankegång. Och nej detta sa jag inte i min intervju inför praktiken.

Kundmöten - Här är det faktiskt väldigt roligt att vara åhörare. Att i lugn och ro kunna se hur samtalet går och hur man kommunicerar med varandra. Jag har aldrig själv suttit i ett kundmöte men den dagen jag gör det kommer jag absolut ha med mig det jag lärt mig här. Och vad är då det? Relationer, relationer och återigen relationer. Vilket jag tycker Dfind är grymt bra på när det gäller alla de jobbar med, både kunder, kandidater och konsulter.

Affärssystemet Fasttrack - Här lägger jag upp annonser, söker kandidater, lägger upp uppdrag, kopplar och ja lite sådant. Fasttrack ser jag som en merit på min CV ”varit med om ett affärssystembyte i en större organisation”. Sen att jag inte kanske var så involverad är väl en annan femma, men alla försöker väl putsa sin CV?

Kandidater - Detta tycker jag nog är den roligaste biten. Jag har ganska nyss kommit igång med att leta CV. Jag kan faktiskt hitta lite bra kandidater men ibland har jag svårt att avgöra kompetensen. Sen är jag ofta ute med Maja och träffar hennes konsulter. Så många glada och duktiga människor, och det märks återigen att det är viktigt med relationer.

Lite om vad jag gör, sen händer det en hel del saker runt omkring såklart. Men kort sagt det bästa med den här praktiken är alla människor man får träffa. Och vilket nätverk jag har nu jämfört med innan, samlar visitkort som en liten ekorre. Jag trivs så himla bra här och jag kommer verkligen sakna er alla. Och jag menar ALLA: Marie som alltid får mig att känna mig välkommen här, Grönis som är väldigt rolig, hockeymamman Gyså som är mer i Sthlm än här, Anders som har 19 tuggummi paket i sin låda, Emma från Landvetter, Susanne vars mobilnummer jag kan i sömnen, Tina som lär mig allt hon kan och är så grym. Detta var ett litet axplock av den fina samlingen människor här. Och sist men inte minst världens bästa Maja och Jenny!

Rebecca Gustafson
Praktikanten

2012-01-04

”You can have your own opinions, but you can’t have your own facts”.

Jag brukar alltid vakna på nyårsdagen med en känsla av besvikelse. Varenda gång förväntar jag mig att det ska kännas annorlunda. Att det ska kännas nytt och spännande. Alla gamla grejer som jag inte tagit itu med under året är fortfarande kvar. Skulle inte de försvinna? Det är med en djup suck, som jag inser att det magiska trollspöt, den goda fen och tomteblossen inte löser ett enda av alla mina bekymmer. Om något ska ändras måste jag göra det själv.

Jag tror inte att det behöver vara så svårt. Inom IT-rekrytering blir det tuffare och tuffare att hitta kandidater med teknisk kompetens, utbildning, en vinnande personlighet, som kommunicerar på minst två språk, programmerar, supportar och bakar kakor till fredagsfikat. Vissa kunder väntar hellre i 6 månader till ett helt år på att rätt kandidat ska komma fram istället för att ändra i kravprofilen. Varför är det så? Vi kan ta de två vanligaste exemplen. Språk. Måste man om man har helt rätt kompetens , en programmerare t ex, verkligen kommunicera med kunderna [på svenska]. Trevligt, visst – men finns det verkligen ingen annan som kan ta diskussionen med kunden, om nu kunden, mot alla odds, inte pratar engelska själv. Visst blir det lättare, men det går ju att lösa om man öppnar sig till andra lösningar istället för att envist hålla fast i gamla spår.

Exempel nummer två. Bertil 57 år. Den perfekta kandidaten. Förmodligen den mest lojala medarbetaren som kommer att stanna i 10 år. Nuff said.

Vad är det då som gör det så svårt för oss att ändra på våra inställningar? Vad är det vi är så rädda för? Det debatteras i alla branschtidningar om problemet med kompetens- och kandidatbrist, men förutom några få ser jag inte många som tar till sig informationen och gör något åt det.

Därför uppmanar jag att du 2012 ska våga överraska dig själv med att tänka annorlunda. Stäng av gamla irrationella tankar och ta till dig det som verkligheten har att erbjuda. Då kommer det med allra största sannolikhet att få ett lyckligt slut på din huvudvärk. Förändring är bra.

Jag läste nyligen en blogg av Ricky Gervais, där han går igång på religiösa fanatiker och skriver; ”You can have your own opinions, but you can’t have your own facts”.

Och med det avslutar jag min tankegång om att våga ändra våra åsikter och lära oss att tänka nytt.

God fortsättning allesammans!

Tina Dyer
Rekryteringskonsult Dfind Göteborg

I valet och kvalet

Att söka jobb är lite som att ta sig ur ett förhållande.

Vågar du ta steget ut i det okända och acceptera ett nytt jobberbjudande när det väl kommer till kritan? Det jobb du har idag kanske inte ger dig absolut allt, men du gillar det tillräckligt för att inte vara fullständigt olycklig. Du är attraherad av andra möjligheter, men det känns samtidigt tryggt att veta vad du har idag gentemot något du känner dig pirrig över just nu, efter att ha träffat det nya potentiella företaget, en kanske två gånger. Vad är det då som lockar att flörta med andra möjligheter? Kanske är det smickrande att någon har sökt upp dig? Kanske kan de erbjuda en snabb löneökning, men sen då? Hur ser långtidsperspektivet ut? En del resor kanske? Kollegor i andra länder? Jobba hemifrån? Kanske kommer du att vara mer självständig, få mer ansvar, utbildning? Vad är det du känner att du saknar och vill ha? Det är när kandidaten fått det nya erbjudandet och accepterat det, som ångesten kommer som ett brev på posten. Att gå till chefen och berätta att man träffat en annan. Det är inte du älskling, det är jag.

Det är då det är viktigt att veta varför man gav sin in i den här processen från första början.

Vad säger magkänslan? Om man är som jag, säger den allt. Det är därför viktigt att, i rekryteringsprocessen, inte underskatta vilken svår uppgift det är för kandidaten att "göra slut" med sin nuvarande arbetsgivare. Det enda man har att gå på ibland är just magkänslan Så var det för mig när jag valde mellan Dfind och ett annat stort lokalt rekryteringsbolag i Göteborg. Det andra bolaget hade varit väldigt professionella och snabba i processen. Visade mycket kärlek och jag tyckte att det lät jättebra. Men så var det något särskilt med Dfind, som jag inte riktigt kunde sätta fingret på. Ljuset och energin på kontoret, värmen från de få människor jag träffat där, men framför allt kändes det av någon anledning helt rätt. Starka värderingar. Passion och Simplicity. Det är ju det allt handlar om, för mig. Det kändes rätt, men det var oerhört svårt att tacka nej till det andra erbjudandet med bara "magkänslan" som anledning.

Tina Dyer
Rekryteringskonsult, Göteborg

2011-11-15

Änglavakt

För ett litet kort tag sedan när jag i vanlig ordning tar på mig jackan för att åka till jobbet, bestämmer jag mig för att cykla istället för att ta spårvagnen, som jag gör varenda dag. När man bor i centrala Göteborg och höstrusket piskar in från havet är det mycket smidigare att hoppa på vagnen istället för att cykla de 7 minuter det tar att rulla nerför backen till jobbet. Men den här morgonen tar jag cykeln, även fast regnet öser ner. Glatt tar jag istället på mig hela regnstället ovanpå kostymen och ger mig iväg. Det är med blandade känslor, förutom mjölksyra i låren, som jag kämpar mig uppför backen och 3:ans vagn susar förbi mig och enkelt rundar backkrönet. Hur i helsike tänkte jag där... Men jag påminner mig att är en fantastisk frihetskänsla att trotsa vädret och vad som känns som fysiklagarna för vad man klarar av kl. 07.30 på morgonen. Två minuter senare är jag ikapp spårvagnen. Den står tvärs över vägen, urspårad med en lastbil hängande ut ifrån mittpartiet. Chockade spårvagnsresenärer väller ur och några sitter fast. Jag hör sirener på avstånd och förmår inte riktigt ta mig för att cykla vidare. Tankarna susar i huvudet. Alltså. Jäklar vilken tur. Det finns ingen logisk anledning, endast magkänsla, som fick mig att inte åka spårvagn, denna turen, denna morgonen.

Som rekryteringskonsult är det mitt jobb att se till att rätt person är på rätt plats vid rätt tillfälle. Det är en fantastisk känsla att förändra människors liv. Jag pratade nyligen med en av mina tillsatta kandidater. Hon berättade att hur hennes liv och framför allt hennes barns liv hade förändrats. Hon insåg inte förrän hon satt i soffan med båda barnen ihopkurade, när den äldsta frågar varför mamma inte har datorn med sig. Måste inte mamma jobba mera? Hon kan nu vara närvarande. Jobbet är på jobbet. Mamma är hemma. Ett nytt liv för hela familjen. Hon hade inte sökt tjänsten. Jag hittade en gammal CV i vår databas och ringde vid exakt rätt tillfälle. Hon behövde förändringen och hennes familj behövde den. Den familjen hade änglavakt den dagen.

Ödet eller slumpen? Änglavakt? Finns det? Finns det någon väg utstakad för var och en av oss, eller är vi alla vår egen lyckas smed? Jag vet inte. Men spelar det egentligen någon roll varför saker händer? Blir man egentligen klokare av att analysera och vända och vrida på varför? För min del handlar det om att spela de kort jag har på hand nu, byta ut de kort som verkligen inte tillför något och vem vet, nästa kort kanske är just vad jag behöver för att kamma hem storvinsten.

Vi får hoppas på det.

Tina Dyer
Rekryteringskonsult, Göteborg

2011-09-12

Love what you do – do what you love

Jag älskar att plöja igenom inredningstidningar och fastnade för en tavla jag såg nyligen. Inte för att den var så snygg utan för vad den förmedlade. Två meningar: Love what you do – do what you love. En självklarhet, eller hur? För många av er som läser detta. Ni jobbar med ert största intresse och får varje dag möjligheten att utvecka er talang och ert intresse. Men för många kan det vara precis lika svårt. Att följa sitt hjärta och använda sina talanger och glöd, är på pappret enkelt men kan i verkligheten vara svårt. Många av oss avstår från det vi innerst inne vill på grund av rädslor. En klok man vid namn Ola Salo sa en gång att rädsla, det är den mest förlamande av alla känslor.

Om vi backar tillbaka i tiden, inte så värst långt, så var det en dröm för många att jobba med det som de helst ville. Och om vi ser oss omkring i världen idag så är det inte en självklarhet att få jobba med eller utbilda sig till något utvecklande. Många har inte den valmöjligheten för att de är födda i fel tid, i fel land, till fel kön.

Tänk på vilken vinstlott du dragit i livet! För alla som fortfarande inte satt sig i förarsätet – hoppa över från passagerarsidan och greppa ratten. Och när du kör i diket eller får punktering (för det händer oss alla…) så är det bara att reparera skadorna och spänna fast sig igen . Och när du satt dig där, bakom ratten med siktet inställ på din glöd och din passion, då gör du inte bara jobbkarriär utan även livskarriär. Det ni – det är lycka det! Do what you love-love what you do.

Malin Schultz
Rekryteringschef Dfind Malmö

2011-09-08

Förändring leder till utveckling!

Vi lever i en alltmer föränderlig värld. Speciellt vi som jobbar med teknik och IT. Alla kommer vi väl ihåg när vi fick de första hemdatorerna, när alla fick tillgång till internet och när man fick sin första egna hotmailadress. Det är fascinerande med vilken rasande fart det har gått de senste 10-15 åren. Vilken förändring och vilken utveckling vi har fått vara med om.

Jag tänker ofta på alla Er, Ni, våra passionerade och engagerade IT people konsulter. Vilket jobb ni gör och vilken förändring och utveckling ni faktiskt är med och driver!

Det är inte bara era arbetsuppgifter som är i förändring, utan även era olika uppdrag som ofta snabbt byts ut från det ena till det andra. Det krävs både mod och delaktighet för att hänga med och snabbt anpassa sig till sin nya arbetsvardag. Det är inte bara IT och teknik ni är specialister på, utan även denna anpassning som ni lever med och som ständigt driver er till vidareutveckling. Vare sig ni vill eller inte. Jag hoppas och vill att ni kommer ihåg att detta är något ni alla tar med er i framtiden som en alldeles speciell erfarenhet. Det är en av de delar som gör er unika och i allra högsta grad konsultmässiga.

All förändring förutsätter mod och öppenhet för nytänkande, och framför allt, insikt om och förmåga att hantera förändringsprocesser. Oavsett art av förändring.

En erfarenhet är att det svåraste i en förändringsprocess är insikten om att all verklig förändring innebär att jag som människa måste förändra mig själv. Och det är något ni gör varje dag.

Kanske är den första känslan, när du precis blivit meddelad av din konsulchef att det är dags att byta uppdrag igen, ett kraftigt motstånd. Men ofta handlar motståndet snarare om en kärlek till den "gamla" trygga arbetsvardagen som man tror på och har ett genuint engagemang för. Vilket kan vändas till något positivt i en förändringsprocess - en nytändning - men då krävs att arbetet grundas i ett respektfullt erkännande, delaktighet och tydlighet för det nya valet.

Konsultens föränderliga arbetsvardag ställer därför också krav och utmanar oss som företag, arbetsgivare och närmsta chefer.

Vi måste formulera nya visioner, mål och strategier genom att:

• stärka omvärldsbevakningen och ligga steget före
• analysera utvecklingen och öka framförhållningen
• formulera och välja handlingsalternativ
• öka handlingskraften på alla nivåer.

Dessa förberedelser kan vi säkerligen bli både bättre och effektivare på. Men jag hoppas att ni, som de viktiga konsulter ni är, även känner Vårt största mod, engagemang och drivkraft. Precis på samma sätt som ni är med och utvecklar, inte bara er själva utan även oss som företag!

Tack för ert mod och engagemang!

Passion & Simplicity

Christine Sundén
Konsultchef Dfind IT

2011-08-30

Att skapa rosa moln

Att tycka det är kul att gå upp på morgonen, att längta efter sina kollegor, att känna en pirrande känsla på semestern för att få komma tillbaka till jobbet, att skratta mycket på dagarna, att utvecklas hela tiden – är det möjligt?

Det tror jag! Och jag tror att det finns rätt plats för alla – det gäller bara att hitta den. För mig är tron på sitt eget arbete den största drivkraften för att hjälpa andra människor att hitta rätt uppdrag. Eget ansvar är viktigt. Eget ansvar att skapa sin egen lycka är ännu viktigare. Jag tror att det finns många sätt att förvandla sitt jobb från just ett vanligt arbete till något mer! En kärlek rent ut sagt.

Försök vara proaktiv! Vänta inte på att roliga projekt skall landa i ditt knä utan se istället till att du får delta i de roliga initiativ som startas. Och om det inte händer något spännande på ditt företag, ge förslag på saker du skulle vilja vara med att förändra. Leta upp det roliga! Försök sudda ut gränserna mellan jobb och privatliv och se ditt arbete ur ett annat perspektiv. En lunch med en kund eller din konsultchef kan vara lika givande som ett samtal vid middagsbordet hemma. Se afterworks som något du längtar till och inte något som du måste gå på. Hitta nya vänner! Försök skapa nya kontakter på jobbet, många av mina närmsta vänner har jag träffat genom olika arbeten.

När du förstår vad som driver dig är det enklare att förvandla ditt arbete till ett drömjobb. Skriv ner de bästa sidorna med ditt jobb, fundera över varför du gillar dem. Var självisk och försök få mer tid att ägna åt de arbetsuppgifter som verkligen engagerar dig. Och när du väl gör dem, tänk inte på de mindre roliga uppgifterna som väntar. Vidga dina vyer och fundera på vad som skulle få dig att utvecklas. Om du inte frågar så kommer ingenting att hända!

Glöm inte att påminna dig själv om att det du gör är viktigt och att du har betydelse. Du är inte möjlig att ersätta, det blir aldrig lika bra utan dig.

Om du gått igenom dessa steg och fortfarande inte känner något pirr så får du gärna kontakta mig eller någon annan av mina kollegor på Dfind. Vi hjälper dig gärna att hitta dina egna små rosa moln.

Passion & Simplicity – kärlek helt enkelt.

Maja Barne,
Business Consulting Manager Dfind IT

2011-08-25

Vi är alla Infojunkies…

Aldrig förr har människan haft tillgång till så mycket information som idag. Aldrig förr har information varit mer lättillgängligt än vad det är idag. Aldrig förr har utvecklingen i samhället gått så snabbt som idag. Vi är bara ett knapptryck ifrån att ta del av obegränsat med information, antingen genom datorn eller tv:n.  All världens nyheter slår emot oss dagligen, oftast med ett negativt fokus. Det sägs att en människa idag tar in mer information på en dag än vad en stenåldersmänniska gjorde under en hel livstid (!). Frågan är vad all denna information, all denna stimuli, gör med oss människor? Hur förhåller vi oss till informationen? Och vad kommer det att leda till?

När man jobbar i en så informationsrik och utvecklingsintensiv bransch som IT-branschen så är det lätt att ständigt vara på jakt efter det senaste, oavsett yrkestitel. Hur många forum, bloggar och sajter finns det inte att gå in på och förkovra sig? Vissa drivs av rädslan för att inte hänga med, vissa drivs av lusten att lära nytt och hänga med på det allra senaste. Jag vet många, ibland även jag, som lätt hamnar i ett tillstånd där de ständigt har på tv:n, surfar på internet och läser en tidning, samtidigt. Smartphones har gjort detta beteende än mer vanligt. Ingen dötid accepteras. Många har svårt att verkligen koppla av. Vi har kort och gott blivit beroende, av information, av stimuli. Men vi märker det knappt, ekorrhjulet rullar väldigt lätt på och dagar och veckorna går snabbt förbi. Någon som känner igen sig?

Jag har blandade känslor inför detta för min egen del. Å ena sidan är det väldigt roligt att utvecklas, att lära sig nytt, att förkovra sig om vad som händer i världen. Å andra sidan är det lätt att bli kognitivt och emotionellt överlastad av all information. Behöver jag verkligen veta att det dog 40 personer i ett jordskred i Bangladesh igår? Eller att en viss app eventuellt inte kommer till en viss leverantör? Tystnad och mental avkoppling är en bristvara idag. En balansering mot mer positiva nyheter hade inte heller gjort någon skada, livet handlar mycket om självuppfyllande profetior…

Vilka strategier att hantera all information är då vanligast bland oss människor, antigen omedvetet eller medvetet? Jag tycker mig se vissa som försöker ta in allt, de missar ingenting och har järnkoll. De har även de senaste teknikprylarna och har lärt sig alla funktioner efter tre dagar. Sen finns det de som gör precis tvärtom, och möjligtvis ”bara” snappar upp de stora trenderna och nyheterna. De har kanske börjat snegla på en smartphone när i princip alla andra har en. Många andra pendlar mellan ytterligheterna eller ligger nånstans mittemellan. Vad som är sundast är svårt att säga.

Min egna slutsats vad gäller mina inledande frågeställningar är dock följande: Jag tror inte det är sunt att leva som många (inkl mig själv ibland) lever idag, vi måste lära oss stänga av stimuliflödet och ta oss tid för träning, sociala aktiviteter, vila, reflektion och tystnad. Väggen kan komma väldigt fort mot dig annars. Att ständigt ta in korta nyhetshändelser eller twitterinlägg mm riskerar att leda till att man missar det större perspektivet, som ofta kommer ur egen reflektion eller att läsa böcker etc.

Information är inte lika med kunskap, och det är definitivt inte lika med visdom.

Så glöm inte att varva ner, stäng av all stimuli, och bara chilla lite då och då!

Rasmus Eriksson
Dfind IT, Konsultchef Göteborg

2011-08-22

IT-branschens framtid, på kort och lång sikt!

Börserna världen över går starkt nedåt, euron vacklar på grund av skakiga statsfinanser i sydeuropa, USA:s statsskuld når nya nivåer och landets kreditvärdighet nedvärderas. Många tunga ekonomiprofiler pratar om risken för en double dip, att en ny kraftig lågkonjuktur möjligtvis är på väg, en ny recession. Kan det vara så illa? Vilka konsekvenser får det för Sveriges ekonomi? Hur påverkar det i såfall IT-branschen i Sverige? Många inom branschen hade sett fram emot en galen höst där det skulle vara ett tryck och en efterfrågan på IT-kompetens som kanske inte tidigare skådats. Frågan är hur det blir nu…?

Vad tror då jag om framtiden? Det är möjligt och förmodligen sannolikt att IT-branschen kommer påverkas negativt på kort sikt av världsekonomins utveckling. Hösten, vintern och våren kanske inte blir fullt så intensiv som förutspåtts. Men på sikt tror jag stenhårt på IT-branschen. Samhället blir allt mer IT-intensivt och utvecklingen tycks bara accelerera. Allt fler ting i våra liv kopplas upp mot Internet. Allt fler saker integreras digitalt med varandra. Internet utvecklas och folk köper varor och tjänster digitalt i allt högre utsträckning. Och utvecklingen med mobila appar har vi bara sett början av.  Så hur påverkar denna möjliga framtid de som jobbar i IT-branschen eller som studerar IT? Vilka kompetenser kommer vara hetast i framtiden?

Duktiga kreativa systemutvecklare med webb och mobilkunskaper kommer fortsätta vara hett eftertraktade, framförallt de med både backend- och frontendkompetens. Systemintegratörer kommer sannolikt att efterfrågas allt mer i takt med att allt fler system kopplas samman. Systemarkitekter som kan skapa komplexa, integrerbara och skalbara system kommer vara kungar. Duktiga studenter kommer att erbjudas jobb innan de gått ur skolan och sponsrade IT-utbildningar kommer bli vanligare. Datanördarna som förr mobbades kommer att nå en allt högre status i samhället (denna utveckling ser vi redan idag). Allt fler med senior kompetens kommer starta eget och få uppdrag via konsultmäklare. Vilka konsult, bemannings och rekryteringsföretag kommer då gå starkast i framtiden?

De företag som äger kandidatmarknaden kommer vara de som dominerar marknaden. Pga kompetensbristen, som sannolikt kommer fortsätta på lång sikt, så kommer de med flest kandidater/konsulter i nätverket och som vårdar de relationerna långsiktigt, även vinna kundernas gunst. Med att vårda relationer menar jag att man bygger genuina relationer med kandidater/konsulter i IT-branschen som man coachar och agerar agent åt på lång sikt. Lika viktigt är att jobba med sociala medier så man lätt kommunicerar med både företag och kandidater på ett effektivt och smidigt sätt. Jag tror även att det kommer bli allt vanligare med nischade specialistområden hos rekryteringskonsulter/agenter/konsultmäklare då den tekniska förståelsen blir allt viktigare i takt med att tekniken blir mer avancerad.

Världens högst värderade börsföretag heter inte längre General Electrics eller Walmart, de heter Google och Apple och finns i en viss bransch, IT branschen! Och ännu har vi bara sett början…

Är tacksam för att få vara med på resan!

Rasmus Eriksson
Konsultchef Dfind IT, Göteborg

2011-08-19

SSWC - Sweden Social Web Camp (eller en studie i "Frihet under ansvar")

När jag började skriva den här texten var tanken att jag skulle dela upp den i dels

ett jobbperspektiv, för att beskriva dagens Unconference, dels i ett "efter 17:00"-perspektiv, för

att återge vad som hände ”off topic”. Jag fick dock ge upp rätt snart, och det tog inte lång tid för mig att inse varför det var så svår att följa det upplägget…Det är nämligen i all enkelhet så att det inte finns någon klar gräns, för SSWC är nämligen PRECIS som det står: Ett camp för människor intresserade av webben, och som är där för att socialisera och det med stort S.

Detta är ett totalt opretentiöst evenemang (det skulle aldrig gå att ha detta event i en annan miljö än på en isolerad skärgårdsö. På ett lyxigt hotell i stan hade hela SSWC-andan dött). Du gör det du känner för, och du gör det klädd i det som vädret tillåter (i år, gummistövlar), med den obligatoriska inplastade namnskylten runt halsen (jag kände mig som en nybliven N0lla på Universitetet igen), vilken fyllde en klart viktig funktion: Hur hade jag utan denna kunnat söka upp alla dessa intressanta människor på Twitter för att följa dem?!

SSWC blir precis vad du gör det till: Du kan vara med och påverka vad som ska finnas på Gridden (man röstar på olika topics på hemsidan innan SSWC startar), du väljer vilket föredrag du vill gå på. Vill du hänga i FTW-SSWCTECH -eller LOL-SSWCTECH-rummen och snacka Agil utveckling eller Kick Ass-konvertering, lära dig prata med dina techies framför projektorn i OMG-salen, sitta i Veidekke-tältet eller i .SE-ladan och utbyta tankar om Sociala Medier som PR-verktyg för företag eller sportbevakning på den sociala webben, eller bara chilla Under Eken eller vid Flaggstången och prata om din profil i sociala medier (har DU tänkt på din?) eller om hur enkelt det är att starta ett e-handelsföretag (tydligen skitenkelt - men ingen tjänar pengar på det).

Så, varför ska du åka på SSWC? Jo, för att det bara är kort och gott ROLIGT! Ta chansen att prata med folk, interagera och bidra till diskussioner, utnyttja detta fantastiska tillfälle att knyta kontakter, du vet inte vem du kommer att träffa. Exempelvis en fd kandidat som nu är intresserad av att jobba med oss, en gammal universitetskompis som även han startat eget och har en mycket spännande idé som han håller på att realisera (uppdatering följer), eller blivande Dfind-konsulter (jag hade i onsdags min första intervju baserad på en kontakt från SSWC förmedlad via Twitter!).

Om jag vill tillbaka? Definitivt! Om jag tycker att du ska följa med? Absolut!

Läs mer om vad vi gjorde på SSWC på Twitter

@NystromFors
@AminShirkanloo
@DavidMeymi
@OlaBerg

SSWC på nätet
Metro om Unconference

Maria Nyström Fors

Research/Konsultchef, Dfind IT

2011-07-01

Semester? Nej tack!

En sak står ju säker - folk inom IT-branschen ogillar semester. I alla fall om man ska tro det faktum att vi nu står i juli månad, och kalendern inte visar minsta tillstymmelse till luckor. Idag när en kontakt ville att vi skulle hitta en tid för ett möte var det bästa jag kunde erbjuda en halvtimmes möte, sista fredagen innan min egen semester - per telefon.

En annan lösning med en annan kontakt var att bjuda honom till vårt kontor här i Stockholm för ett tidigt morgonmöte (för att få igenom det förslaget var jag tvungen att sockra erbjudandet med en rejäl frukost).

En annan sak som vittnar om ett rejält högtryck är ju det faktum att jag trillar in på kontoret nu (fredag kl 17:05) och ser att nästan alla mina kollegor är kvar och jobbar febrilt!

Nu ska jag ta och riva av de sista sakerna på min oroväckande långa "to do-list" innan jag ser till att ladda batterierna inför ännu en vecka med full fart!

Johan Ward
Business Manager, Dfind IT

2011-06-28

Avkoppling vs uppkoppling?

På IDG kan man idag läsa om fyra svenska CIO:s och hur de planerat sin semester och arbetet fram till dess. I ingressen står att läsa ”uppkopplad eller avkopplad eller både och?”, något som får en att fundera lite över det faktum att man numera är konstant uppkopplad.

Inkorgen lämnas sällan obevakad, i alla fall när jag ser till mig själv. Vanligtvis är mailen något som kollas av under dygnets alla vakna timmar (förutom på helgen då man kan unna sig att lämna jobbtelefonen hemma). Och skulle det vara så att någon ringer lite utanför arbetstid så kan jag nog med handen på hjärtat säga att jag nio gånger av tio skulle lyfta på luren. Med tanke på det högtryck som råder inom vår bransch är jag övertygad om att det är många som känner igen sig och som troligtvis arbetar på samma sätt.

För många är det ett stressmoment att alltid vara uppkopplad och tillgänglig, men för många är det tvärtom – det är stressande att inte vara uppkopplad. Och hur kan man då balansera detta (för vi lever ju trots allt i Sverige där vi tror att lagom är bäst)? Nedan följer tre tips för alla oss som vill vara lediga i sommar men ändå ha koll på vad som händer på jobbet.

1. Fixa rätt appar till din telefon som möjliggör arbete från sommarstugan, stranden, glassbaren eller var du nu befinner dig när du känner att det är läge att rycka in eller bara få en uppdatering. Ett bra tips är att spana in http://www.idg.se/2.1085/1.393378/tio-appar-for-semesterjobbaren.
2. Bestäm dig för vid vilka tillfällen som du ska kolla av mailen och försök att låta bli jobbtelefonen eller datorn där emellan. Har man inte åtskilda telefoner i jobbet/privat – stäng av eller ställ om mailsynkningen. Troligtvis kommer det under semestertider inget som är så akut att svaret inte kan dröja en dag (eller två), man är ju troligtvis inte ensam med att ha semester.
3. Skriv ner de saker som du kommer att tänka på som du vet att du behöver ta itu med, vare sig det är per omgående eller två veckor senare. Det kan tyckas banalt, men en gammal hederlig post-it är ibland det som räcker för att man ska lägga vad det nu är på minnet, koppla bort det för stunden och fortsätta att njuta av att vara ledig.

Så passa på att njut i sommarsolen och se samtidigt till att vara fullt uppdaterad när du kommer tillbaka till jobbet, för om det är något som hösten utlovar så är det en sak – full fart.

Johan Ward
Business Manager, Dfind IT

2011-06-21

Social recruiting – en kärlekshistoria

Varför gick jag inte vidare i processen? Intervjun tog bara 30 minuter – var det bra eller dåligt? Ska jag nämna konflikten på min förra arbetsplats? Kan jag säga att jag drömmer om att starta eget? Måste jag skriva CV eller räcker Linkedinprofilen?

I rekryterarrollen dyker det upp oändligt många tillfällen att ge feedback till de människor man möter.Och det är just här – i förmågan och intresset att agera vapendragare/coach/bollplank/matchmaker eller (mitt favoritord) sparringpartner år sina olika målgrupper – där du identifierar en genuint engagerad rekryterare.För mig personligen är det ett stort ansvar och ett privilegium att få agera sparringpartner åt människor som står vid viktiga vägskäl i livet. I slutändan tjänar feedbacken ett enda syfte: att hjälpa dig att bygga ditt personliga (eller ditt företags) varumärke så att det blir så oemotståndligt för mottagaren som möjligt. Ett redskap för att få kärlek att uppstå.

Så var börjar egentligen byggandet av det där så kallade varumärket? Faktiskt långt innan du ens träffar rekryteraren. Vi använder inte sociala medier bara för att bli tipsade om bra kandidater eller searcha fram intressanta profiler. I själva verket blir du googlad oftare och mer utförligtän du någonsin anar. Som din rekryterare eller framtida arbetsgivare vill jag veta hur du profilerar dig på Linkedin – är du en social, nätverkande person med tunga kontakter? Vem har rekommenderat dig och varför? Din profilbild på Facebook – signalerar den festprisse eller friluftsliv? Vilken typ av information väljer du att dela – nyhetsklipp eller bilder från familjesemestern? Hur har du valt att beskriva dig själv på ditt Twitterkonto, har du många följare, kontroversiella åsikter? Delar du med dig av din kompetens genom en blogg eller på Sweclockers? Har du omnämnts i artiklar, hållit i seminarier? Är du med i idrottsföreningar, vilka maraton har du sprungit? Är du politiskt aktiv? Listan kan göras lång. Kanske hittar jag dig inte alls. Då blir jag lite nervös.

Jag inser att det kan upplevas som kontrollerande, påfluget eller kanske rent av kränkande av de mest dramatiska. Men vi rekryterare vill ju skapa oss en så mångfacetterad bild som möjligt av vem det är vi ska gå i god för och marknadsföra för våra kära kunder – utöver bilden vi får av dig under intervjun. Eftersom även kunderna lärt sig att googla vill vi vara väl förberedda, för vi avskyr att göra bort oss.Vi vet exakt hur vi ska använda din senaste partybild till en omskrivning av din utåtriktade, spontana sida. Eller berätta om hur du använder delar av din arbetstid till att omvärldsbevaka och posta reflekterande inlägg som följs av hundratals läsare och bidrar till att stärka din arbetsgivares image. Dinrunkeeper visar att du föredrar att träna på lunchen vilket gör dig produktiv hela dagen. Du gillar hårdrock – kommer att funka finfint eftersom CTO:n är ett stort Metallica-fan! Visst händer det att vi hittar olämpligheter också, det är då det gäller att vara en tydlig och konstruktiv sparringpartner. Visa att vi vill ditt bästa, slipa fram diamanten som garanterat finns där inne.

Nu är vi framme vid själva intervjutillfället, min personliga favorit. Att framföra kritik till en kund som uttrycker sig lite buffligt till kandidaterna under intervjuerna eller att feedbacka en begåvadgränssnittsutvecklare som dessvärre fladdrar onödigt distraherande med blicken är inte alltid lätt men kan vara den hårfina skillnaden mellan om de två parterna väljer varandra eller inte. I min värld ges det bara en chans till att göra ett första intryck, till den grad att ett illa valt ord eller ett slappt handslag (eller, som i ett färskt fall, att kunden lyckas googla fram mindre rumsrena bilder av kandidaten som jag hade missat…) kan fälla avgörandet. Sen spelar det ingen roll hur kompetent du är eller hur spännande företaget är. I slutändan handlar det om två människor som ska tycka om varandra till den grad att de ska kunna tänka sig att spendera 40 timmar i veckan i varandras sällskap. När jag träffar dig sitter jag framåtlutad och lyssnar med stort intresse. Men också kritiskt. Du har uppenbarligen haft intressanta uppgifter och spännande roller men verkar tona ner din egen insats. Hur kommer detta låta i kundens öron – hur kan det sägas bättre? Vad säger ditt kroppsspråk? När har du varit som mest engagerad, vad var ditt ansvar, vad åstadkom du konkret? Berätta mer om det! Jag vet vad kunden behöver, och om de egenskaperna och kompetenserna gömmer sig i dig ska jag banne mig hjälpa dig att få ut det på ett bra sätt. That's it. Love actually.

Ida Edström
Talent Manager/Business Unit Manager på Dfind IT

2011-06-15

Lyckade möten

Jag skulle vilja börja min text med att skriva att jag är ledsen över den bild som jag tycker många har av rekryterare eller bemanningsbranchen, jag har aldrig förstått det och kommer aldrig att acceptera det. Om ni vill träffa en duktig spelare på arbetsmarknaden så ska ni boka ett möte med en duktig person som just arbetar med detta.  Desto mer nischad personen du träffar är, desto mer kan du få ut av mötet. Dvs i förhållande till löner, kunder, erbjudanden etc.  

Vi inom bemanningsbranchen träffar så enormt mycket människor dagligen, både kandidater och kunder (som i många fall även på sikt blir kandidater) vilket gör att vi besitter en enorm kunskap om arbetsmarknaden.

Som ni vet arbetar Dfind IT med enbart IT tjänster och mitt affärsområde har i stora mått smalnat ned det till enbart utvecklare och valt att koncentrera sig på den yrkeskategorien, både när det gäller kunder och kandidater.

Jag träffar nya människor dagligen, både aktiva (de som söker arbete) och passiva (de som har arbete och är nöjda). Det som slagit mig är att majoriteten tycker det är jobbigt, komplicerat och osäkert att söka arbete idag.  Därför vill jag förändra den bilden och göra det enklare bland de kandidater jag träffar, jag vill förändra deras syn på jobbsökandet.  

I denna text kommer jag fokusera på de passiva kandidaterna. Jag måste erbjuda något unikt för att det ska vara intressant för dem att avsätta tid för en intervju. Egentligen vill jag inte kalla det en intervju, utan jag vill träffas för att diskutera deras framtid,  deras varumärke. Hur ser de på livet i en fem års plan? Hur ser planen ut för att uppnå målen? Jag vill vara med på deras karriärresa. Vad dessa kandidater är intresserade av är att veta är hur marknadsläget ser ut, vilka andra roller skulle passa mig? Vad är nästa steg för att komma närmre målet?   

Som ni läser, handlar det inte om en regelrätt kompetensintervju utan mer om en diskussion/samtal/coachning. Samtalen går ut på att finna drivkrafter, motivatorer, värderingar etc hos kandidaten. Finner vi dessa, kan vi  gemensamt ta ställning till om de  är på rätt plats eller inte. Det finns fler tester på marknaden man kan ta hjälp av men oftast går det att bena ut det i ett vanligt samtal. Mitt mål med mötet ska vara att bygga på min kunskap om marknaden och  kandidatens  yrkesområde och kandidatens mål är att få  kännedom om marknaden samt karriärstips. Efter varje möte har vi även en plan om vad nästa steg blir. Det kan vara att enbart höras på mail, telefon för en avstämning längre fram. Det är inte ovanligt att det kan ta 6 mån- 1 år innan kandidater har det drömjobb som de letar efter. Oftast är det den matchningen som blir den bästa, när man har haft ett långt samarbete och lärt känna varandra ordentligt. Det är även dessa kandidater som jag forstätter ha i mitt nätverk och uppdaterar med information kring marknadsläget.

Du kan jämföra passiva kandidater som lägenhet/husköpare. Spelar ingen roll om du nyss köpt,  efter ca 3 månader sitter du på Hemnet igen för att se om det har kommit in några intressanta objekt. Inte alltid för att du vill flytta utan för att du bara är nyfiken. Det är precis er som vi Agenter (nytänkare inom rekryteraryrket) vill komma i kontakt med! Träffa individer som bara vill hålla sig uppdaterade och informerade och förhoppningsvis visa att drömmen finns där utan att  du  vet om det.

Så sudda bort att det är onödigt /tidskrävande att träffa Agenter/ Rekryterare inom Bemanningsbranchen -  utan se det mer som ett lyckat och energifullt möte. För det är det vi vill!  

Sara Ekström
Agent på Dfind IT

2011-06-10

Dfind IT i Portugal

Öresundsregionen har 3,6 miljoner invånare. Av dessa arbetar 100 000 människor inom ICT-sektorn, och siffran växer ständigt – arbetsmarknaden för kvalificerad IT-personal är stark. 10 000 IT-företag i regionen gör att regionen har den högsta densiteten av ICT-företag i Europa, och det är inom Europa även platsen med den hösta koncentrationen av företag som arbetar med mobila applikationer. Bara inom de närmaste åren, kommer det att finnas ett underskott på runt 3000 personer i sektorn – konjunkturuppgången ger en ökad efterfrågan och antalet lediga jobb ökar, samtidigt som alldeles för få utbildar sig inom området och många pensionsavgångar är att vänta. Arbetslösheten för exempelvis mjukvaruutvecklare är i dag mycket liten i regionen, och det beräknade underskottet tar även hänsyn till de nyutexaminerade som utbildas på de många universitet och högskolor som finns i regionen. Detta är en problematik som är synlig redan nu, och merparten av underskottet skulle alltså behövas utifrån.

I Portugal är situationen annorlunda – där finns det idag en mycket hög tillgång på kvalificerade arbetssökanden inom IT-relaterade yrken, både nyutexaminerade och erfarna. Delvis på grund av ekonomisk kris och hög arbetslöshet är det många unga såväl som människor mitt i karriären som både vill och till viss del känner sig tvungna att se vilka möjligheter som finns utanför landet. Det finns även en väldigt god kompetensnivå gällande engelska i Portugal, om man jämför med många andra länder inom EU.

Detta är bakgrunden till att jag, tillsammans med representanter från Öresund IT och EURES (European Employment Service – ett nätverk av offentliga arbetsförmedlingar inom EU, med uppgift att främja den fria rörligheten på arbetsmarknaden) i Malmö och Köpenhamn, åkte till Portugal 23-25 maj för att besöka Portos tekniska högskola, samt genomföra en svensk arbetsmarknadsdag där IT var en av huvudinriktningarna. Syftet var att få upp ögonen för vilka möjligheter som finns till arbete i Sverige och Danmark, mer specifikt Öresundsregionen. Jag höll därför presentationer om Dfind IT, våra kompetensområden och exempel på kunder i regionen. Eftersom jag även har ett konsultuppdrag som rekryterare på Research In Motion via Dfind, pratade jag även lite om den organisationen och vilka öppningar och möjligheter som finns där. Många entusiastiska människor – både studenter, människor i början av sin karriär såväl som IT-managers uttryckte sitt intresse för att arbeta i Sverige, och var mycket intresserade av mer information, såväl som konkreta öppningar. Även medieintresset var stort – flera portugisiska journalister var där, och vi medverkade i åtminstone ett par TV-sändningar.

Som jag nämnde ovan, kommer det snart att fattas flera tusen personer med IT-kompetens, huvudsakligen utvecklare, bara i den här regionen. Vart ska vi få den arbetskraften ifrån? För många företag i regionen finns det en mycket liten inhemsk marknad, varav de allra flesta verkar mot en internationell marknad. Stora företag är vana att ta emot internationell arbetskraft, men vi upplever att de flesta företag, såväl små som stora, fortfarande kräver flytande svenska såväl som engelska vid nyrekryteringar. Det är rimligt att tro att dessa krav kommer att förändras, och detta inom en ganska snar framtid. Vad kan vi som rekryteringsföretag och arbetsgivare göra för att underlätta den här processen?

Kanske tycker många företag att det verkar krångligt, är osäkra och ovana. Att ta in den första icke-svenskspråkiga personen i en organisation kan ses som ett stort steg, men nummer två och åtta blir betydligt enklare. Precis som man ibland ifrågasätter ifall alla kompetenser i en kravspecifikation är nödvändiga, eller om det finns saker som kan prioriteras bort, kan det vara värt att ifrågasätta ifall personen verkligen måste vara svensktalande – och varför. Att lära från andra branscher som redan nu har tvingats bli bra på att se sig om efter kompetens utomlands (exempelvis läkare), är ett annat sätt.

Evenemanget i Portugal var ett pilotprojekt, det finns väldigt mycket mer att lära, men jag tror inte att det är frågan om Om, utan När, vi måste bli bättre på att rekrytera arbetskraft internationellt och ta tillvara på kompetens, oavsett ursprung.

Sara Stjernquist

Researcher, Dfind IT Sverige

2011-06-08

Hallå, här kommer ett hett karriärtips...

... till alla som söker nytt jobb: var dig själv och sluta spela felfri. Kanske inte bara ett karriärtips utan ett tips för den som vill leva ett bra liv...  Vi har alla svagheter/fel eller rätt som någon helt annan skulle ha kallat det. Det beror på vem som frågar, och vad som förväntas. Därför gillar jag min gamla uttjatade "rätt person på rätt plats". Rätt person är det enligt många med mig alltid. Rätt plats - det letar en del efter hela livet. Några av oss befinner oss där, på rätt arbetsplats just nu (tack vare Dfind :-)) Många är däremot ute och letar, letar och letar. Ni är alla de som vi intervjuar dagligen och era önskningar försöker vi matcha med våra kunders lååånga önskelistor. Det enda jag vill säga till er alla sökare där ute - sök ett jobb som du gillar och där dina styrkor kommer till sin rätt. Välj sedan rätt chef och goda kollegor, ja goda, fina kollegor är viktigt, och du kommer att bli lycklig.

För er arbetsgivare därute är det tuffare att locka till sig rätt kompetens och personer. Hallå! Har någon missat det? Det är kandidaternas marknad 2011. Då pratar vi om IT-kandidaterna, med rätt och dessutom social kompetens. Till er som skall anställa till firman: var lite "Google". Det vill säga driv en trendig och super simplicity uppfinning- världen största sökmotor på nätet. Är det det enda som Google gör för att vara det mest eftertraktade företaget bland alla sökande? Enligt flera undersökningar och den egna personalen är de den absolut bästa arbetsplatsen. Det finns lite mer där. Lägg till att förutom fri kollektivtrafik, optionsprogram och 30 meter till närmsta matställe, där maten dessutom är förstklassig och gratis så drivs kontoren av solpaneler och de har luftfilter för bästa inomhusluften för medarbetarna. Som att detta inte var nog så har de också en lättsam kultur och hyr titt som tätt en biosalong och förhandsvisar filmer för anställda och deras vänner, lånar ut cyklar och har flera personalnätverk som Facebook med sina 16 000 anställda.  

Google säger att de älskar sin personal och vill att alla som jobbar där ska känna att de fyller ett högre syfte genom att arbeta hos just dem. Det sista är ju riktigt stort och står över allt annat. Det ni/vi... det är en del vi behöver göra för att hamna i topp på listorna. Vi måste vara attraktiva arbetsgivare för att attrahera attraktiva medarbetare, det räcker inte längre att vara ett AB och ha en världsunik affärsidé.   

Och alla ni chefer, kanske kallar ni er ledare, där ute, det gäller att skärpa till sig och vara fantastisk... Vad det nu innebär? För ingen är ju felfri. Så, som sagt, var dig själv och sluta spela felfri. Ärlighet varar längst.

Marie Eriksson
Regional Manager West, Dfind IT 

27 maj 2011

Alla arbetsplatser borde ha en Oprah.

Jag har alltid slagit ett slag för kloning. Tycker det är en spännande tanke att ha med sig när man ska hitta ersättare till olika tjänster. Extra kul blev det när jag träffade en kloningsfantast i ett kundmöte. Personen utgick från begreppet kloning för att förklara vad de söker; om man kan klona en person, så vill vi gärna klona vår oersättliga kollega som varit här i 20 år. Personen kan allt, löser allt och jobbar som två men har nu tyvärr bestämt sig för att lämna skutan. Finner ni en tillsvarande ersättare, då har ni lyckats slå alla mina förväntningar. Klart vi löser det är vårt svar till kunden.

Jag måste säga att jag gillar tanken på att klona en person. Vem hade jag själv valt att klona? Som en blixt från klar himmel slog det mig att Oprah Winfrey, som efter lång tid valt att lämna TV rutan, bör var den optimala personen att klona. 5000 program på 25 år.

Javisst, skratta på ni. Men tänk nu efter. Oprah har gett bergochdalbanan ett ansikte. Hon har varit en ventil för många personer. Lyssnat på problem, varit lyhörd, visat solidaritet och framförallt visat att det är tillåtet att lyckas och misslyckas om och om igen. Oprah har alltid haft tron på att man kan komma tillbaks, att det är tillåtet samt högst naturligt. Tala om uthållighet. Man ska inte vara rädd att falla, för det är naturligt, utan man ska fokusera på att ställa sig upp igen. Våga lyckas och våga misslyckas.

Vad vill jag egentligen med detta resonemang? Om alla arbetsplatser hade varit som energispridaren (självförtroendegenerator är hon ju) Oprah, tror jag man hade vunnit mycket. En arbetsplats med fokus på dialog, där alla teman är öppna för diskussion och evaluering. Där det är tillåtet att söka nya vägar att gå, där man vågar satsa på en underdog men framförallt att man tillåter toppar och dalar. Helt enkelt, en kloning av Oprah.

Pär Wåhlin
Business Manager, Dfind IT i Norge

25 maj 2011

The Times They Are a-Changin’

Bob Dylan fyllde 70 år häromdagen och hans turné "Never Ending Tour" pågår fortfarande. Vår vän Bob är, trots sin melankoli, en lyckligt lottad person. Han lever i något som många av de kandidater vi möter kallar en utopi, en utopi för att han fortfarande har möjligehten att arbeta. Ingen ifrågasätter hans ålder eller vad han kan bidra med.

Åldersdiskrimineringen pyr i samhället vilket innebär att flertalet företag är rädda att anställa en senior person. Trots en glödhet arbetsmarknad kan den te sig iskall för en senior person.

I vår kontakt med olika delar av marknaden stöter vi dagligen på grubblerier som; oj då, inte ska väl du byta jobb? Är inte du lite väl upp i åren? Vad ska vi med en närapå pensionär till? Vi gör som majoriteten, vi letar vidare efter en 30 åring med en 40 årings erfarenhet. De flesta känner nog tyvärr igen sig, vi gör alla det mer eller mindre, men är det verkligen nödvändigt?

50 är det nya 30, var det en vän som sa till mig häromveckan. Personen fick mig att tänka till, en blandning av variationer och generationer bör vara en del av målsättningen. Det bidrar till bättre effektivitet och mer kunskapsutbyte på arbetsplatsen. Vi bör alla bli bättre på att uppskatta erfarenhet, något som man bara kan tillgodogöra sig över tid och uppnår när man nått en mogen ålder. Glöm inte heller att seniora personer inte behöver vara hemma för vård av sjukt barn!

Pär Wåhlin
Business Manager, Dfind IT i Norge

16 maj 2011

Karriärens olika rum, var befinner du dig?

När jag gick hemma och funderade på vad jag skulle delge er denna vecka för tankar så slog denna tanke mig; Vi befinner oss alla i olika rum i vår karriär. 

Vi möter personer dagligen som kanske har hamnat i fel rum, antigen är det nuvarande jobbet inte utvecklande längre och man kanske befinner sig i rummet stagnation.

Kanske man inte riktigt vet vad man vill och vad nästa steg skulle kunna vara och då kanske du befinner dig i rummet förvirring. Eller så är allt perfekt du har ett spännande jobb, intressanta utmaningar och befinner dig i nöjdrummet, men kanske ändå vill vara öppen för vad det finns för utmaningar i framtiden? Vi har förmånen att arbeta med framgångsrika, expansiva och kreativa företag, små bolag till stora internationella koncerner. Genom ett möte med din konsultchef, en rekryterare, en säljare eller en kandidatansvarig på Dfind IT så kan du alltid se vilka utmaningar det finns för dig oavsett vilket rum du befinner dig i just nu.

Pernilla Johansson
Business Consultant Manager, Dfind IT